söndag 26 juli 2009
Grillkväll på Puben fredag 24 juli
Vi var ca 35 personer som trodde på uppehållsväder denna ljumma kväll. Regnmolnen passerade runt våra huvuden och ibland kunde vi också känna några stänk - men detta hindrar inte oss Enskogsbor när det skall vara grillfest.
Byalagets ordförande betänker sig inför sitt stående tal till medlemmarna??
Men lyckligtvis var han tyst denna kväll.
Katrin bidrog till det internationella inslaget genom att sjunga ljuvliga toner på franska till vår stora förtjusning.
Byalagets ordförande betänker sig inför sitt stående tal till medlemmarna??
Men lyckligtvis var han tyst denna kväll.
Katrin bidrog till det internationella inslaget genom att sjunga ljuvliga toner på franska till vår stora förtjusning.
Att paddla kanot i Enån
En gammal dröm hos Eskil har varit att kunna paddla kanot från Finnebydammen efter Enån och i år skulle det bli av efter allt detta regnande. Han övertalade Frida och kanoten sjösattes under stora förväntningar.
Eftersom dom visste vad som väntade var det stor skyddsutrustning som gällde med både flytväst och hjälm.
Det sista jag hörde var Eskil "Vi är hemma om två timmar... det här kommer att gå fort..."
"Notering från turistinfo"
(Ålhuset Enskogen
Det här Ålhuset är gammalt. Dokumentation visar att det användes 1864 då rikliga fångster togs. Idag går det nog inte att fånga en enda ål här. Ålen har dött ut eftersom kraftverksutbyggnaden i Ljusnan hindrar ålens vandring ut i havet för att den senare ska kunna vandra vidare till Sargassohavet för fortplantning. Natursköna rastplatser finns efter vägen.)
Jag satte mig att vänta vid Ålhuset och förväntade mig få världens pangkort när dom skulle komma glidande nerför rännan i kanot.
Väntade och väntade......
Det hann passera många senarier om vad som kunde ha hänt under den tiden kan jag lova.
Efter två timmar kommer dom gående efter landsvägen. Då hade dom gett upp och lämnat den buckliga och delvis sönderslagna kanoten. Blöta, blåslagna över hela kroppen - bulor och skrapmärken. Tappat paddeln, om det är någon som hittar den så är den vår.
En erfarenhet rikare men vid gott mod kunde vi konstatera att någon kommande turistattraktion blir det inte i fortsättning.
Vi kan dock rekommendera att paddla från Ålhuset och neråt mot sjön, för det har vi gjort tidigare och vid högvatten är detta en trevlig upplevelse.
Eftersom dom visste vad som väntade var det stor skyddsutrustning som gällde med både flytväst och hjälm.
Det sista jag hörde var Eskil "Vi är hemma om två timmar... det här kommer att gå fort..."
"Notering från turistinfo"
(Ålhuset Enskogen
Det här Ålhuset är gammalt. Dokumentation visar att det användes 1864 då rikliga fångster togs. Idag går det nog inte att fånga en enda ål här. Ålen har dött ut eftersom kraftverksutbyggnaden i Ljusnan hindrar ålens vandring ut i havet för att den senare ska kunna vandra vidare till Sargassohavet för fortplantning. Natursköna rastplatser finns efter vägen.)
Jag satte mig att vänta vid Ålhuset och förväntade mig få världens pangkort när dom skulle komma glidande nerför rännan i kanot.
Väntade och väntade......
Det hann passera många senarier om vad som kunde ha hänt under den tiden kan jag lova.
Efter två timmar kommer dom gående efter landsvägen. Då hade dom gett upp och lämnat den buckliga och delvis sönderslagna kanoten. Blöta, blåslagna över hela kroppen - bulor och skrapmärken. Tappat paddeln, om det är någon som hittar den så är den vår.
En erfarenhet rikare men vid gott mod kunde vi konstatera att någon kommande turistattraktion blir det inte i fortsättning.
Vi kan dock rekommendera att paddla från Ålhuset och neråt mot sjön, för det har vi gjort tidigare och vid högvatten är detta en trevlig upplevelse.
onsdag 8 juli 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
