Den s.k. Jon Hans sten, är ett minnesmärke från byggnadet av Härjedalsvägen i början av 1850-talet. Det är samtidigt ett dokument över den ansvarige Byggmästaren Jon Hansson på Enskogen i Hälsingland. Jon Hansson var född på Enskogen den 6 april 1793. Död därstädes 14 nov. 1866. Jon var son till den i Västra Hälsingland kände odalmannen Hans Jonsson på Enskogen. En nedteckning om denne Hans kommer att bifogas nedteckningen kring Jon Hansson. Jon blev den 30 juni 1824 gift med Gunnel Larsdotter från nr 8 i Föne, född den 13 mars år 1800, dotter till Lars Jonsson i Föne. Jon och Gunnel fick tre barn: Kerstin f 7 april 1826. Hans f 14 nov 1829. Brita f 16 dec 1836. Denne Jon Hansson gick allmänt under namnet "Majorn på Enskogen". Han var en mycket skicklig byggmästare och anlitades därför av Väg och Vattenbyggnadskåren överallt i landet, där viktiga vägarbeten skulle utföras. Att rätta och fullborda vissa stäckor av Härjedalsvägen anförtroddes åt honom. Där han fullgjort något arbete, har han dragit försorg om att hans namn inristats till minne efter honom. På en stenplatta upprest på de två egendomliga flyttblock som finns invid landsvägen på skogen mellan Messubodarna och Vänsjö, står inhugget: J.H.S. 1853. Minnesstenen finns med i Fornlämningsinventeringen som nr 4 och på Ek. karta: 16 F 4-5/ c-d Årberg". För ytterligare upplysningar se top.arkivet. Bild nr: Ejneg5161
Mer info finns på
http://bildarkivet.jamtli.com/bild.aspx?page=1&socken=Ängersjö&rader=3&Kolumner=5&numinset=73&FotoId=54629
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Byggmästaren Jon Hanssons fick sitt namn efter sin farfar Jon Hansson, född i Hackås, Jämtland ,23 mars 1729. Denne Jon Hansson kom till Wåsen (Finneby) mitten av 1700-talet (då Ljusdals s:n, nu Ramsjö) och blev enligt kyrkböcker ”nybyggare”. Han gifter sig vid 33 års ålder, den 28 dec 1762, med Karin Hansdotter, 23 år, dotter till korpralen Hans Weinertz och hans hustru Märta (eller Margta) Jonsdotter i Wåsen. Karins mor är änka och de nygifta bosätter sig i Karins hem. De får sju barn. Den äldste sonen heter Hans och föds 17 oktober 1763. 1887 flyttar hela familjen till Enskogen där de, vad jag förstår, hyr eller arrenderar en av fäbodsstugorna för att senare köpa ut den. De bokförs, de första åren, i förhörsböckerna under ”uppslaget” Föne, eftersom Enskogen saknar eget ”uppslag” fram till förhörsboken 1795-1807. De förs bland ”husfolk” vilket brukar betyda att de är ”egendomslösa”. Men civilståndet förändras med tiden. När Karin dör 1788 noteras hon som torparhustru på Enskogen. Den 1 november 1789 gifter sig sonen Hans Jonsson med bondedottern Kerstin Persdotter från Valla. Då är han ”bondesonen och hemmanstillträdare”. 1794 dör Jon Hansson som ”bonde på Enskogen”. Hans och Kerstin får med tiden 5 barn. Kerstin dör 1830 och Hans 14 januari 1838. Äldste sonen är Jon Hansson. Han övertar gården 1831.
Jag kan inte undanhålla Er en annan berättelsen om en ung ”enskogare”, Jon Hanssons, d. ä., son Olof. Han är född i Finneby 1769, blev under Gustav III krig mot Ryssland 1788-1790 uttagen i ett s k Vargeringsförband. Vargering var en, av socknar underhållen reserv, som avsågs insättas när någon indelt soldat stupat. Olof Jonsson blev uttagen i juni 1788 och sändes till Ekenäs där hans dagar slutade 1789. I döds- och begravningsboken för det året skriver prästen: Olof Jonsson. F d torparen på Enskogen Jon Hanssons och Karin Hansdotters son f 1769 i Ljusdal. En vacker yngling. Vargäringssoldat nästf, juni. Utgick strax till Finland. Dödde där vid Ekenäs i heftig feber d. 23 dec. 20 år gammal. Finns det några vackra ynglingar i Enskogen idag? (kjell.o.axelsson@comhem.se)
Skicka en kommentar